Glada o tråkiga ord idag....
Får ju iaf träffa Saga o Frida o Hampus så de ska bli kul! =D
Hänt på sistone?!!?! ja du inte alls mycke, lördags blev de film o tvspel för hela slanten för mig o Johan. Sen kom de förbi några torrisar o sa hej typ sen drog dom. Lollo o Sarah kom förbi o tog en cigg o sa hej, då blev de lite roligare o vi kände att vi ville hitta på nåt fast kl. va runt 2-3 haha SÅ Alle kom förbi o vi drog alla med Lollos racer till Dannie där dom andra va, ganska segt. Försökte spela nå öl spel men de va ingen av oss som orka engagera sig. Så ja o Johan åkte skridskor hem hahaha drog på röven en gång iaf, va ju så jävla halt.
Annars har ja jobbat o sett på serier i veckan. Har inte riktigt orka hitta på nåt eller göra nånting, borde ha tränat en massa men ja har ingen ork i kroppen. Gissar att de har med tabletterna o göra. Ska snart sluta med dom, ja mår inge bra av dom ändå. Axeln får ja ta den dagen då den inte går o använda =P
Fundera lite när ja bada förut. Om man vet att man ska dö och har tillgång till ett samtal. Vem ringer man då?!?!?!?! Varför just den personen?!?! Och vad SÄGER man då?!
Vem vill ta emot ett samtal? För man vill väl de?! Eller skulle de vara för tungt? Ja vet inte om jag skulle klara av ett sånt samtal. Du vet att personen som ringer kommer ha några minuter på sig, du e inte i närheten och kan inte göra nånting åt de. Du får bara höra personen prata dom sista minuterna innan han/hon lägger på och då dör personen. Jag e inte helt säker på att jag vill vara den personen som får äran att få ett sånt samtal. Fast ändå skulle jag ta ALL chans i världen o få höra hans/hennes sista ord.
Och tillbaka till om de va just du....hur vet man vem man ska ringa?! De finns ju så många man skulle vilja prata med, men tänkt dig att du har ettt samtal till endast en person. Mamma eller pappa eller syskon eller respektive eller vän eller bästa vän?!?!?!?! Finns ju en massa personer, tar man den man känner sig närmast till? Eller ska man ta den man känner sig längst i från i familjen (om de nu finns nån sån i sin familj) för att den personen ska veta att fast man inte har varit så nära som med dom/den andra i familjen så bryr man sig så pass mycke att man vill ge sina sista ord till den personen för man vet att dom/den som man verkligen står närmast vet redan att man bryr sig sååå mycke och så?!
Vad ska man säga då? Ska man bara försöka ta de lugnt och säga som de e eller ska man bryta ihop? Eller ska man låtsas som ingenting och bespara tårar och ångesten, och prata som om de va solsken ute?
Jag vet faktiskt inte! Tror de e olika för alla....men jag då?! Mina åsikter?! Vad skulle JAG göra?!
De e mina att behålla...
Men jag vet inte, vet inte om ja skulle ringa nån alls. Vet inte vad ja skulle säga, känns som man sårar nån om man skulle säga vad som händer eller nåt. Och om ja nu skulle ringa nån så skulle jag nog försöka låtsas som ingenting så gott de gick o ha ett av dom gladaste o bästa samtalen nånsin....eller nja jag veeeet inte.
Bara lite funderingar ja hade när ja låg o bada.
Förhoppningsvis så slipper ja nåt utav dom!!!!!!!
Ne nu ska ja sova. E såååå sliten =/
På fredag blir de antingen pokerkväll med jobbet eller så blir förfest på universitet med Cactus-Frida o sen krogen. eller så blir de lugnt. Blir nog poker med jobbet, ja har ju inga pengar =/ vore ju kul iofs o träffa henne, va hundratusen år sen.
Peace Out!
*M.I.A.* De e så tomt, tyst o ödsligt!
gu va du tänker på knäppa grejer ibland.. :P sånt där går nog inte att planera ska du se...
Altså, det där med samtalet. Detta är bara mina egna skildringar, så jag säger inte att det är rätt. Men jag tror att i den situationen man vet att man kan ringa en person, så behöver man nog inte ens tänka ut VEM man ska ringa, utan det sker nog av automatiken. Själva samtalet i sig är lite speciellt. Visst kan du försöka vara glad och ha det bästa samtalet någonsin. Men det känns ändå orättvist mot den man talar med. Själv skulle jag nog vilja ha en väldigt lugn och sansad konversation. Även om den i andra änden kommer bli väldigt upprörd och ledsen, så är det bättre att man iaf får något sagt till varandra, än bara gråt och tråk. Grejen är att det spelar ingen roll om det är någon man bryr sig väldigt mycket om som går bort på lång tid, då man vet att slutet snart är nära, eller nån som plötsligt går bort. Sorgen är fortfarande lika stor. Döden är en utav dom sakerna vi har svårt att förstå, därför också har många en stark rädsla imot den. För att låta lite okänslig och kall utan att allt mena att vara så, folk dör hela tiden, det är lixom våran naturliga gång. Men visst är det fruktansvärt tråkigt och sorgligt när någon går bort !
skulle man sätta dig och Bosse ensama i ett rum, så skulle man aldrig se er igen.. ni skulle vända och vrida och fundera på allt! haha
Jag och David borde skriva en bok. Genren ? Filosofi självfallet !
